Hatar begravningar... kände klart inte Jannes farfar nått bra. Men ändå! Att se hans farmor gråta tröstlöst var nog för att få mig att känna grov ångest. Är rädd att bli ensam. Rädd att förlora någon man håller nära... rädd att vara den som själv sitter där och gråter utan slut. Aah ångest!
Men då det var över och alla satt och fikade tillsammans kändes allt lite lättare.
Många kom fram och gav sina gratulationer för förlovningen. Vi fick många presenter också! Det var som att allt vände från sorg till glädje.
Var även mycket trevligt att träffa alla igen.
På vägen hem hade jag och Janne en mycket givande diskussion om vårat liv och våra mål. Var bra... blev (om möjligen) mer säker på att Janne är rätt för mig.
Förutom det så kan jag berätta att vi tittar på hockeyn nu. Luleå ligger under, det är väl lagom trevligt:P
Alla har tagit varsin öl/cider och äter starka räkor.
Mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar